20130228.
Finansdepartementet, Regeringskansliet.
103 33 Stockholm.
Livförsäkringsutredningens betänkande Förstärkt försäkringstagarskydd (SOU 2012: 64).
ProSkandia är en försäkringstagarförening öppen för försäkringstagare och försäkrade i Livförsäkringsaktiebolaget Skandia (Skandia Liv). Skandia Liv är för närvarande ett bolag som bedrivs med vinstutdelningsförbud – ett hybridbolag. Skandia Liv kommer fr o m årsskiftet 2013/14 att ombildas till ett ömsesidigt livförsäkringsbolag. ProSkandias uppgift är att bevaka medlemmarnas intressen i Skandia Liv. Därav följer att detta remissyttrande kommer att ha försäkringstagarintresset som utgångspunkt.
Read More
Sammanfattning
ProSkandia instämmer med utredningsförslaget om företagsstyrning i hybridbolag vilket innebär att försäkringstagarintresset förstärks vid bl a övergång till vinstutdelning och andra verksamhetsändringar. Av särskild betydelse i hybridbolagen är att ett visst minimiantal försäkringstagare föreslås väljas in i bolagens styrelser. Dessutom föreslås även att försäkringstagare kommer att få rätt att närvara vid bolagens bolagsstämmor samt att framföra önskemål.
ProSkandia är vidare i huvudsak positivt till utredningens förslag till lagstadgad rätt till flytt av pensionskapital samt förslaget till överskottshantering.
Flytträtt
Förslag till provisionsförbud mm.
Innan lagstadgad flytträtt införs bör frågan om provisioner till förmedlare ytterligare utredas. Särskilt bör ett provisionsförbud avseende flytt av försäkring till annan försäkringsgivare införas. Om provisioner i samband med flytt av försäkring kan komma att utgå till förmedlare, är risken stor att försäkringstagarna inte får en objektiv, lättillgänglig och tillförlitlig information ägnad att främja medvetna val vid sådana diskussioner. I stället kan en förmedlares rätt till kommande provision bli den avgörande anledningen till flytt av en pensionsförsäkring.
En fråga av stor vikt för försäkringstagare är olika intressenters ansträngningar att förmå försäkringstagare att flytta en traditionell pensionsförsäkring till fondförsäkring. Här har Föreningen i några uppmärksammade fall rörande bankägda försäkringsbolag, kunnat konstatera att innehavare av traditionella försäkringar utsatts för en omfattande informationskampanj att flytta sina traditionella försäkringar med garanterad avkastning till fondförsäkringar utan någon motsvarande garanterad avkastning. De försäkringstagare som följt de råd som lämnats av företrädare för de bankägda bolagen har oftast gjort ett mycket dåligt val. Dessa råd/kampanjer har varit vinklade till fondförsäkringsbolagens fördel. För de aktuella bankägda traditionella livförsäkringsbolagen har kundernas flytt till fondförsäkring i samma eller i ett annat bankägt fondförsäkringsbolag inneburit att de genom flytten kunnat frigöra reserverade garanterade pensionslöften på åtskilliga miljarder kronor. I stället har försäkringstagarna fått ta all risk. Den information som lämnats före en sådan flytt har dessutom inte alltid varit särskild objektiv.
Enligt regeringens mål ska information som riktas till konsumenter vara lättillgänglig och tillförlitlig, och främja medvetna val. Riksrevisionen har nyligen granskat Finansinspektionen och Konsumentverket. Riksrevisionens genomgång visar att Konsumentverket prioriterar andra marknader än livförsäkringsmarknaden, trots att tjänstepensionsmarknaden omfattar 90 procent av dem som arbetar. Även Finans- inspektionen har, enligt Riksrevisionen, andra prioriteringsområden, främst tillsyn av finansiell stabilitet före tillsyn av konsumentinformation.
Även ett antal artiklar i dagspressen har konstaterat, att bankägda försäkringsbolag medvetet vilselett sina kunder. Kunderna har inte heller enligt dessa artiklar fått en objektiv information i fråga om valet att bibehålla en traditionell pensionsförsäkring eller att flytta den till ett fondförsäkringsbolag ägt av samma bank.
Banken/fondförsäkringsbolaget har inte något ansvar för att kunderna många gånger har fått sämre pension. ProSkandia har kunnat konstatera att detta missförhållande rått i många år. Särskilt har detta gällt i samband med att de aktuella livförsäkringsbolagen ombildats till vinstutdelande. Många försäkringstagare har dessutom saknat kunskap om vilken typ av försäkring vederbörande har.
ProSkandia skulle hälsa med tillfredsställelse om departementet i en kommande proposition allvarligt inskärper kravet på saklig och objektiv information även i samband med byte av förvaltningsform från traditionell försäkring till fondförsäkring.
Vidare bör förtydligas såväl Finansinspektionens som Konsumentverkets skyldighet att granska och till och med i förväg godkänna den information, som lämnas vid byte av förvaltningsform.
En möjlig framkomlig väg att lösa problemet med förhastade och dåligt underbyggda råd vid flytt av traditionell pensionsförsäkring till fondförsäkring vore att införa en lagstadgad ångerrätt inom en viss begränsad tid. Efter en flytt från traditionell försäkring till en fondförsäkring är det i praktiken omöjligt att flytta tillbaka till en traditionell försäkring med garanterade förmåner. Om en sådan tillbakaflytt undantagsvis kunde medges, skulle ett nytt avtal ofta få sämre villkor än det ursprungliga.
En försäkringstagare som gjort ett förhastat val, skulle alltså kunna åberopa sin ångerrätt och begära återgång utan att drabbas av försämrade förmåner.
ProSkandia anser att det inte finns skäl att slopa den nu gällande ettårskarenstiden under vilken flytt inte får ske.
Möjlighet att avstå från flytträtt i samband med tecknande av pensionsförsäkring
ProSkandia är kritisk till att utredningen vill förbjuda avtalsfrihet mellan försäkrings- givare och försäkringstagare såvitt gäller rätt att träffa avtal om avstående från flytträtt. ProSkandia anser att det finns starka skäl för en välinformerad kund att träffa avtal som innebär att försäkringstagaren avstår från rätten att i framtiden – antingen under hela försäkringstiden eller under en i förväg begränsad tid – flytta en viss försäkring. Ett sådant avtal skulle till exempel under de närmaste tio åren inte ha rätt till flytt. Efter tioårsperiodens utgång skulle en ny period kunna löpa på t ex fem år.
En sådan försäkringstagare skulle då som kompensation erbjudas rätt till högre avkastning och även lägre förvaltningsavgifter.
Ett alternativ kan vara att avtala om en lång uppsägningstid, liknande den som finns inom bankområdet, där en kund får högre ränta, om kunden binder sitt sparande under en längre tid.
ProSkandia kan inte finna något skäl till att lagstiftningen skulle förbjuda parterna att träffa avtal enligt föregående stycken. Det måste naturligtvis krävas att informationen även i detta fall är objektiv och saklig samt att konsekvenserna är tydliga.
Vissa oklarheter eller behov av förtydliganden i samband med införandet av lagstadgad flytträtt samt förslag till vissa förändringar
Flyttavgiften
Enligt utredningens uppfattning ska enbart direkta kostnader och oamorterade anskaffningskostnader kunna tas ut vid flytt. Övriga indirekta kostnader bör enligt utredningen tas ut genom avgifter från beståndet av aktiva försäkringar. Noteras bör att med direkta kostnader för administrativ hantering avses kostnader för flytthantering av samma typ av försäkring. Med anskaffningskostnader åsyftas de för den enskilda försäkringen specifika anskaffningskostnaderna. Vidare skall, enligt utredningen oamorterade anskaffningskostnader endast kunna tas ut om det särskilt avtalats om detta.
ProSkandia anser att oamorterade anskaffningskostander – oavsett om man avtalat om detta eller ej – alltid skall kunna tas ut. Vidare måste ett försäkringsbolag kunna ta ut kostnader för nedlagd tid och samtliga indirekta kostnader. Om inte den försäkringstagare som utnyttjar sin flytträtt får betala samtliga med en flytt förenade kostnader, blir resultatet att de kvarvarande försäkringstagarna tvingas bestrida även denna kostnad, vilket inte kan vara rimligt.
ProSkandias uppfattning är att en flyttande försäkringstagare skall stå för alla därmed förenade direkta och indirekta kostnader.
Sådana kostnader borde aldrig kunna övervältras till andra kunder – inte i det avgivande bolaget och inte heller i det mottagande.
”Neutralt flyttvärde”
I utredningen förekommer ett begrepp som inte är särskilt upplysande; nämligen neutralt flyttvärde. Med detta värde anger utredningen att ingen försäkringstagare skall vid flytt få med sig större tillgångar än vad vederbörande är berättigad till. Å andra sidan anges att en flyttande försäkringstagare inte skall bidra till att det avgivande bolaget behåller en andel, som rätteligen borde tillkomma den flyttande. ProSkandia anser att uttrycket neutralt flyttvärde borde beskrivas mer uttömmande än vad som nu framgår av utredningen.
I nuvarande lagstiftning finns en möjlighet att ta ut en konsolideringsavgift vid flytt. Denna möjlighet föreslås försvinna i lagstiftningen med hänvisning till att frågan kan regleras i överskottsriktlinjerna. ProSkandia föreslår att lagstiftningen inte ändras på denna punkt.
Ökande risk för ”massflytt”
Det är en påtaglig risk att livbolagen tvingas bli mer likvida för att kunna möta utbetalningskrav från de kunder som kan tänkas vilja flytta till ett annat bolag. En sådan högre likviditet kan naturligtvis medföra en försämrad avkastning för det aktuella bolaget. Bolaget kan tvingas att placera medel i alltid lätt realiserbara tillgångar.
Om en tvingande flytträtt införs, kan detta medföra att risken för ”massflytt” ökar dramatiskt, särskilt om det aktuella livbolaget får en – mer eller mindre – negativ press. Detta kan gälla, även om det aktuella bolaget inte har en försämrad soliditet.
Det kan även inträffa att vissa försäkringsförmedlare får en mer eller mindre välgrundad uppfattning om ett särskilt livförsäkringsbolag, och då råder sina kunder att flytta sina försäkringar till annan försäkringsgivare.
Det kan inte heller uteslutas att försäkringsförmedlare inhämtar fullmakter från ett stort antal kunder och med stöd av sådana fullmakter begär flytt av betydande belopp från ett livförsäkringsbolag.
För att minska riskerna vid massflytt, föreslår ProSkandia att ett livförsäkringsbolag vid sådana tillfällen har möjlighet att införa ett moratorium under ett antal månader, då flytt inte kommer att kunna verkställas.
Flytt av försäkring med pågående utbetalning och värdering av garantier mm
Vid flytt av en pensionsförsäkring under pågående utbetalning borde inte inkomstskattelagens regler för kortaste utbetalningstid gälla. I stället borde utbetalningstiden i den gamla försäkringen tillgodoräknas. Detta bör gälla i vart fall om endast en försäkring flyttas. Skattemyndighetens kontrollmöjligheter kan inte vara ett tillräckligt skäl för att kräva, att även den nya försäkringen skall uppfylla inkomstskattelagens regler på kortast möjliga utbetalningstid.
Av utredningen framgår att storleken på försäkringsfordran vid flytt skall beakta värdet av avtalade garantier och liknande utfästelser. Vidare skriver man att ett neutralt flyttvärde bör bestämmas med hänsyn till hur garantier och liknande utfästelser betalas och förbrukas. Formuleringen behöver förtydligas eftersom de resonemang som förs i utredningen i denna fråga är otydliga och delvis motsägelsefulla. Man finner ingen saklig grund att införa en generell avtalsrättslig eller näringsrättslig princip om att en avtalad garanti som inträder vid försäkringsfall ska gälla innan tidpunkten för försäkringsfallet. Dock skriver man också att försäkringstagare som betalat för garantier som utgångspunkt bör ha rätt till värdet av intjänade garantier vid tidpunkten för återköp och flytt även om de garantier som utlovats vid försäkringens tecknande och som byggde på ett fullföljande av premiebetalningen ”biter” först vid en senare tidpunkt. Man framhåller också att flera ömsesidigt verkande bolag i dag har avtalsvillkor som förenklat innebär att återköps- och flyttvärde bestäms till det högsta av garanterat belopp och försäkringskapitalet.
Flera försäkringar kan flyttas till en ny försäkring. Det föreslås gälla både försäkringar tecknade i samma bolag eller i olika bolag. För att minska kostnaderna för försäkringstagarna förslår ProSkandia att flytt bör kunna göras till en befintlig försäkring i stället för att kräva att en ny pensionsförsäkring tecknas med åtföljande högre kostnader för försäkringstagaren.
Vidare föreslår ProSkandia att byte inom samma försäkringskoncern från fondförsäkring till traditionell försäkring – liksom nu – inte skall anses som flytt utan endast som byte av förvaltningsform.
Fördelning av garanterat belopp och återbäring i det mottagande livbolaget
Utredningen lämnar inte något förslag till hur garanterat belopp respektive återbäring skall fördelas i det mottagande livbolaget.
För sådana försäkringar som redan enligt nuvarande lagstiftning har flytträtt – tecknade efter 2007-07-01 – finns inga bestämmelser om detta förhållande. En del mottagande bolag har som princip att fördela garanterat belopp och återbäring i samma proportioner som i det avgivande bolaget. Åter andra mottagande bolag har som ”affärsidé ” att låta allt kapital bli garanterat. Detta förfaringssätt missgynnar försäkringstagarna i det mottagande bolaget. Det kan dessutom allvarligt snedvrida konkurrensen på ett olyckligt sätt till skada för försäkringstagarna.
Överskottshanteringen
Reglering av överskottshantering
ProSkandia anser det olyckligt att regleringen av överskottshanteringen kommer att skilja sig åt mellan de olika företagsformerna. För icke vinstutdelande bolag krävs överskottsriktlinjer, medan det för de vinstutdelande räcker med reglering i bolagsordning och stadgar – förutom i försäkringsavtal. Vidare gäller att språkbruket skiljer sig åt, vilket också är olämpligt från kundsynpunkt.
Vad gäller överskott anser ProSkandia att en genomlysning av överskottshanteringen och informationen till kunderna/försäkringstagarna är av största vikt för konsumentskyddet. Det är även av utomordentligt stor betydelse att – särskilt i fråga om tjänstepensioner – den försäkrade i de flesta sammanhang föreslås få samma ställning som en försäkringstagare såvitt gäller rätt till information och rätt att vidta olika åtgärder med en försäkring. Däremot anser ProSkandia inte att äganderätten till en arbetsgivarägd försäkring regelmässigt skall behandlas som en privatägd. En sådan åtgärd kan få stor betydelse i olika familjerättsliga sammanhang. Äganderätten till en tjänstepensionsförsäkring med arbetsgivaren som ägare/försäkringstagare bör i allt väsentligt bibehållas – även om ”äganderätten” i många sammanhang kan anses vara uttunnad. Däremot är det väsentligt, såvitt gäller delägare i ömsesidigt verkande försäkringsbolag, att den försäkrade får samma ställning som en ”riktig” försäkringstagare. En försäkrad bör alltså även kunna ha ställning som delägare i ett ömsesidigt livförsäkringsbolag.
Utredningen har inte direkt behandlat förmånstagarens ställning avseende rätt att bli delägare i ett ömsesidigt försäkringsbolag eller rätt till överskott. ProSkandia utgår ifrån att de regler som finns i försäkringsavtalslagen (FAL) 1 kap. 4 § jämfört med 14 kap 8 § även kan tillämpas på de nu aktuella situationerna. I den förstnämnda paragrafen framgår följande:
”Det som sägs om försäkringstagaren tillämpas också på den som vid personförsäkring har förvärvat försäkringstagarens rätt”.
Denna bestämmelse torde i de flesta fall såvitt gäller förmånstagarens ställning innebära att denne har förvärvat samma rätt som den ursprungliga försäkringstagaren hade. Möjligen kan förmånstagarens rätt sättas i fråga vid de fall inte någon förmånstagare erhåller förfoganderätten till försäkringen. Vissa försäkringsbolag har dessutom i sina standardförordnanden tagit in en bestämmelse som anger att inträdande förmånstagare har förfoganderätt till sin andel. ProSkandia anser det vara värdefullt om det i den kommande lagstiftningen sägs något om detta; särskilt i sådana fall då bestämmelsen i föregående stycke saknas.
En del av de förslag som utredningen skissar på kan leda till ett sämre konsument- skydd, såsom när det gäller möjligheten att ge försäkringstagarna en prognos över värdet på försäkringskapitalet och därmed den framtida pensionen. En sådan prognos har också betydelse för att rätt kunna ta ställning till eventuellt flyttvärde.
Benämningen överskott.
ProSkandia anser det vara olyckligt att reservera ordet överskott enbart för överskott i bolaget. Från konsumentsynpunkt handlar frågan om överskottshantering i grunden om hur kapitalavkastning och övriga resultat, som inte ingår i allmän rörelserisk, skall på ett någorlunda lättbegripligt sätt förmedlas till försäkringstagarna/de försäkrade. Denna frågeställning finns i såväl försäkringsföretag som drivs enligt ömsesidiga principer som i vinstutdelande.
Fördelningsprinciper för överskott/avkastning.
Kontributionsprincipen som är huvudalternativ i gällande lagstiftning föreslås omformuleras. Den föreslås bli begränsad till att gälla endast livförsäkringsföretag som inte får dela ut vinst. Nu föreslås att det handlar om att fördela överskott – tidigare gottskrivning av återbäring.
Proskandia är positiv till utredningens förslag att strikt skilja mellan återbäring och överskott. Återbäring betraktas som en försäkringsfordran medan uppkomna överskott betraktas som företagets riskkapital. Det är därför av största vikt att försäkringstagarna och de försäkrade informeras om detta då det nya regelverket implementeras.
Från kundsynpunkt måste det anses olämpligt att regleringen av överskottshanteringen skiljer sig åt mellan de olika företagsformerna. För icke vinstutdelande bolag krävs överskottsriktlinjer medan det för de vinstutdelande räcker med regleringen i bolagsordningen och stadgar – förutom i försäkringsavtal. Vidare gäller att språkbruket skiljer sig åt, vilket är olyckligt för en välinformerad försäkringstagare.
Redovisning till försäkringstagare i ömsesidiga respektive vinstutdelande försäkringsföretag kommer att bli olika.
Värdebeskeden avseende försäkringar i ömsesidiga respektive vinstutdelande bolag samt annan information till försäkringstagare borde utgå från samma förutsättningar och med likartat innehåll.
En kommande lagstiftning/föreskrift om information till försäkringstagare i form av värdebesked oavsett associationsform borde enligt ProSkandias uppfattning föreskriva följande:
- Värdebeskedet ska som hittills redovisa IB, UB, avgifter, värdeförändring och riskkostnader.
- Avgifterna bör i framtiden avspegla samtliga avgifter, såväl de till försäkringsföretaget som till externa fonder och för kostnader hänförliga till kapitalförvaltningen.
- En konsekvens av ovanstående stycke blir att värdeförändringen i fonder skall redovisas före avdraget för förvaltningsavgifter.
Riktlinjer
Enligt nuvarande regler måste det finnas Försäkringstekniska Riktlinjer, Placerings- riktlinjer och Riktlinjer för hantering av Intressekonflikter. Utredningen föreslår nu att det skall tillkomma Överskottsriktlinjer för de icke vinstutdelande bolagen. Dessa skall – enligt utredningen – distribueras till försäkringstagarna samt även sändas till finansinspektionen. De skall också offentliggöras, då de börjar tillämpas.
Enligt ProSkandias uppfattning borde samtliga dokument i föregående stycke sammanslås till ett enda gemensamt dokument. Det skulle inte bara underlätta för bolagen utan inte minst för försäkringstagarna, som kan hitta alla relevanta riktlinjer i samma dokument. En del av det som finns i riktlinjerna kan vara hemligstämplat. De hemligstämplade delarna kan då återfinnas i ett särskilt dokument eller också kan de hanteras av finansinspektionen på samma sätt som Soliditetsavsnittet i dagens Försäkringstekniska Riktlinjer, som redan nu är hemligstämplade.
Om det inte är genomförbart att samla alla riktlinjer i samma dokument, anser ProSkandia att överskottsriktlinjer inte behövs. Innehållet i överskottsriktlinjerna kan med fördel läggas in i de Försäkringstekniska riktlinjerna och i det Försäkringstekniska beräkningsunderlaget.
Överskottsbalansräkning
ProSkandia delar utredningens förslag att det inte blir obligatoriskt för bolagen att upprätta en överskottsbalansräkning. Som utredningen också konstaterat torde de flesta bolagen upprätta en sådan årligen bland annat för att kunna bestämma det tillgängliga återbäringsutrymmet.
Granskning av överskottshantering
Enligt utredningsförslaget skall bolagens revisorer årligen granska att man följer överskottsriktlinjerna. För vinstutdelande livförsäkringsbolag skall överskottshanteringen regleras i bolagsordning och stadgar. ProSkandia utgår från att dessa redan nu granskas av bolagens revisorer.
ProSkandia anser att det inte är tillräckligt att handlingarna enligt föregående stycke endast skall granskas av bolagens revisorer. Revisorsgranskningen bör kompletteras med kravet på att även aktuarier anlitas för en sådan granskning.
Möjligheten att ta upp förlagsinsatser mm.
ProSkandia anser det väsentligt att icke vinstutdelande ömsesidiga livförsäkringsbolag och försäkringsföreningar även i fortsättningen skall ha möjlighet att ta upp förlagsinsatser, vinstandelslån samt kapitalandelslån.
Optionen.
ProSkandia ifrågasätter om optionen ens kan ses som ett alternativ för överskottshanteringen i ömsesidigt bedrivna försäkringsbolag och försäkringsföreningar. Om en option i fortsättningen ska kunna komma att användas, får ett vinstutdelande ömsesidigt livförsäkringsbolag eller en vinstutdelande försäkringsförening inte längre ha en konsolideringsfond. Det finns – enligt ProSkandias uppfattning – ett flertal oklarheter hur optionen skulle kunna fungera i praktiken, varför ProSkandia avstyrker förslaget.
Även om ProSkandia helt avstyrker förslaget med option, kan det trots detta komma ett beslut om införande av option grundat på utredningens förslag härom. Utredningen slår ju fast att någon konsolideringsfond inte får finnas. Detta torde då innebära, att om ett försäkringsbolag med konsolideringsfond vill tillämpa optionen, måste en ombildning till vinstutdelande bolag ske. I sådant fall måste konsolideringsfonden upplösas och medlen i denna överföras till delägarna/försäkringstagarna i det ombildade bolaget. Det innebär att medel som funnits i konsolideringsfonden inte längre är tillgängliga för att möta bolagens solvenskrav. I så fall måste delägarna/försäkringstagarna skjuta till mycket stora belopp för att täcka solvenskraven. Det kan röra sig om så stora belopp att det är helt orealistiskt att förvänta sig att de kan göra detta.
För många kategorier livförsäkringsbolag
ProSkandia delar inte utredningens förslag till sex kategorier av livbolag ; nämligen vinstutdelande och icke vinstutdelande livförsäkringsaktiebolag, ömsesidiga livförsäkringsbolag och försäkringsföreningar. Om optionen inte införs finns inget behov av kategorierna vinstutdelande ömsesidiga livförsäkringsbolag och försäkringsföreningar. Det är därför tillfyllest med endast fyra kategorier, där endast livförsäkringsaktiebolagen kan vara såväl vinstutdelande som icke vinstutdelande.
Proportionalitetsprincipen
ProSkandia anser att någon form av proportionalitetsprincip borde gälla för de minsta försäkringsföretagen. Det känns onödigt att fullt ut belasta dem med de mycket omfattande regelverk som föreslås. I exempelvis nu gällande försäkringsrörelselag och förslagen till nytt solvensregelverk finns lättnader för de minsta försäkringsföretagen. Detta borde även gälla beträffande en del av de förslag som utredningen nu föreslår.
Faktablad
Utredningen föreslår att en mängd av de uppgifter och omständigheter som berör flytt av pensionsförsäkring skall sammanställas i särskilda faktablad som skall skickas till försäkringstagarna årligen. ProSkandia anser att dessa uppgifter lika gärna borde kunna tas med i de årliga värdebeskeden.
Försäkringstagarföreningen ProSkandia
Leif Hansson (070-588 2654) Ordförande
Harry Wide (070-528 2876) Aktuarie
Göran Melchior (070-728 8591) Styrelseledamot, Livjurist
