Den ömsesidiga bolagsformen har framtiden för sig. Den fungerar lika bra för försäkringsbolag som för skolor, vårdcentraler och äldreboende. Det handlar bara om att få allmänheten och politiker att förstå fördelarna. Framförallt behövs en del regler förändras för att underlätta nya bolag. Storbritannien kan fungera som inspiratör.
Det var budskapet när Svenska Försäkringsföreningen den 23 oktober ordnade en heldagskonferens om ömsesidighet. För första gången! Bland tiotalet talare fanns både Anders Sundström, tidigare vd för Folksam och numer ordförande i Coop och Swedbank och ordförande i den internationella organisationen för ömsesidiga bolag och kooperativ, ICMIF samt Vd för Skandia Bengt Åke Fagerman. ProSkandias ordförande Leif Hansson var med i publiken och Sophie Nachemson-Ekwall, ledamot i ProSkandia, talade om sin forskning kring ömsesidiga försäkringsbolags roll som långsiktiga ägande. Moderator Per Johan Eckerberg, advokat på Vinge, formulerade de nya vindarna tydligt i sitt inledningstal.
”Jag har ägnat tjugo år av mitt liv åt att döda ömsesidiga bolag. Nu har jag ändrat mig”. Eckerberg var själv med och ombildade Trygg Hansa, SPP och Handelsbanken Liv. Vid två tillfällen försökte han övertala Folksam att ombilda. Advokat Wilhelm Luning, på Cederquist, var inne på samma linje.
”Den ömsesidiga bolagsformen borde vara ett alternativ inom skolan och äldrevården i Sverige.”
Alltsedan 1980-talet har det varit en rörelse i Sverige mot ömsesidigt ägande. Utvecklingen sammanföll med den allmänna liberaliseringen av näringslivet och de internationella kapitalmarknaderna. Alternativet till statligt ägande blev det publika aktiebolaget, som i Sverige såväl som marknadsliberala länder som Storbritannien kommit att ses som det enda alternativet till statligt ägande. Sedan slutet av 1990-talet när det blev möjligt att ombilda ömsesidiga bolag till vinstutdelande har Sverige förlorat ett dussintal bolag.
Men nu verkar något hänt. Sedan 2010 har intresset för den ömsesidiga bolagsformen återkommit i Sverige. Då blev det möjligt att ge ut kapitalandelslån och vinstandelslån, finansiella instrument som gör det möjligt för ömsesidiga bolag som har problem att stärka kapitalbasen och betala ränta först när lönsamheten är återställd. Skandia ombildades förra året från ett hybridbolag till ett rent ömsesidigt bolag.
”Det unika med det ömsesidiga är att verksamheten har ett syfte att uppfylla ett behov. Men det har hittills glömts bort i Sverige”, säger Susanne Sjödin-Svensson, ansvarig för regelvefterlevnad på Folksam. Sjödin-Svensson är orolig över alla nya regler som är påväg att försvåra för branschen. Hon pekar bland annat på att branschen självt tydligare måste beskriva skillnaden mellan kooperativ och den ömsesidiga bolagsformen. Styrningen är tydligare i ömsesidiga bolag som ägs av sina medlemmar som också är brukar i någon form. I kooperativ är medlemskapet frivilligt och även icke medlemmar kan vara kunder.
Sjödin-Svensson vill bland annat att svenska myndigheter tittar på den norska modellen med egenkapitalbevis (s.k. grundfondbevis), som gör det möjligt för ömsesidiga bolag att få nytt kommersiellt kapital men där räntan betalas som andel av vinsten när verksamheten är igång. Det är bland annat populärt hos de norska sparbankerna och bevisen finns noterade på Oslobörsen.
I Storbritannien har intresset för ömsesidiga bolag exploderat i spåren av finanskrisen 2008. I Storbritannien finns idag sjukhus, postkontor, bostadshus och skolor som drivs i enlighet med ömsesidiga principer.
”England har sedan millenniumskiftet haft en rörelse mot mer av både konsumentmakt och en reform av den offentliga sektorn. Då har ömsesidigheten passat bra in som ett alternativ till det vinstdrivande aktiebolagslagen. Idag är en tredjedel av alla britter medlemmar i ett ömsesidigt bolag eller ett kooperativ”, säger Peter Hunt, vd för den brittiska intresseorganisationen Mutuo som organiserar både ömsesidiga bolag och kooperativ. Idag arbetar han heltid för att påverka politiker att se fördelarna med associationsformer där kunden har ett tydligt inflytande.
”Hittills finns 700 kooperativa skolor och vårt mål är att det ska finnas 3000 om tio år”.
Men det är framförallt i försäkringsbranschen som den ömsesidiga associationsformen är stark. 2013 stod de ömsesidiga försäkringsbolagen för 1230 miljarder dollar av alla premier som betalades in, 27 procent av den globala försäkringsmarknaden. Branschen har 1.1 miljoner anställda, 825 miljoner kunder och 7800 miljarder dollar under förvaltning.
Problemet med felaktigt utformade regelverk som hindrar associationsformen från att växa finns över hela världen. Anders Sundström pekar bland annat på att branschen som grupp klarade finanskrisen bättre än andra leverantörer av finanstjänster. Men branschen lider av att regleringen länge fått ske på nationell nivå, eller till och med delstatsnivå.
”Branschen måste samordna sig internationellt. Det är inte längre Finansinspektionen i Sverige som styr hur regelverken utformas. Det mesta kommer från G20 (FN) eller B20 (företagsgruppen inom FN). Då måste ICMIFs röst höras i de sammanhangen”. Hittills har föreningen tre svenska medlemmar, Folksam, AF och LF.