Skandia kan vara på god väg att förvandlas till ett ömsesidigt ägt värdebyggande företag i den nya delningsekonomin. Lyckas omvandlingen kommer Skandia kunna fungera som förebild i ett Sverige som behöver återskapa självförtroendet för marknadsekonomin.
De som lyssnade på vad Skandias nye vd Frans Lindelöw sa på stämman den 11 maj blev positivt nyfiken. Det är inte bara det att Lindelöw haft turen att komma in som vd när Skandia går som bäst. Fjolårets återbäring på 42 miljarder kronor till 1,4 miljoner kunder är långt mer än vad börsföretagen mäktar med.
I hållbarhetsredovisningen för 2015 har Skandia gått längre än tidigare för att visa hur ett lönsamt Skandia bidrar i sociala frågor och till en bättre miljö. Ömsesidigheten skapar, som Frans Lindelöw pekar på, en tillit som rätt hanterat stärker Skandias varumärke och kommer kunna attrahera fler kunder. När en vd för Skandia, som har sin egen skolning från det som länge setts som en kortsiktig finanssektor, börjar sitt anförande på stämman med att peka på att Skandia kan ses som ett ”kooperativ” eller en ”ideell förening” (fast han menar nog idéeburen) så säger det något om hur synen på värdeskapande är på väg att förändras.
Skandia är på väg att återfå det självförtroende bolaget en gång i tiden haft när det gäller att både tjäna pengar och vara en god samhällsmedborgare. Skandias livbolag har alltid varit välskött, men under perioder var det lite si och så med vem som egentligen hade mest glädje av de olika försäkringsprodukter som tjänstemännen sålde. Sviterna efter millennieskiftets it-bubbla med försäljning av högt värderade it-fonder har levt kvar länge. Idag är Skandia mindre men det helt ömsesidigt ägda Skandia har samtidigt en tydlighet i sin bolagsstyrning som skapar goda förutsättningar för ledningen att fullt ut fokusera på kundernas, dvs oss försäkringstagares, långsiktiga avkastning. Det här bådar gott både för oss och den svenska samhällsekonomin på samma gång. Det syns genom:
- att Skandia som stor aktör på den svenska kapitalmarknaden kan dra fördel av att ha en närhet och kunskap som gör att Skandia kan investera i spännande tillgångar som både ger god avkastning och är bra för svensk tillväxt. Det gäller nystartade tillväxtbolag, som Spotify, vindkraftparker tillsammans med Vattenfall eller obligationslån till cancerkliniken Skandion i Uppsala.
- Att digitaliseringen, förändrade kundbeteende i den nya delningsekonomin och tuffare regelverk från myndigheterna tvingar Skandia, i likhet med andra gamla organisationer på finansmarknaden, att tänka över sin affärsmodell ordentligt. Skandia kan ladda trovärdigheten bakom en vilja att fokusera på kundnytta med ömsesidighetens möjligheter.
Det här är två delar som Skandia nu försöker koppla ihop med en tydlig redovisning av Skandias betydelse för samhället. Skandia har exempelvis varit tidig med att sluta med up-front provisioner, skapa öppenhet kring bolånkundernas räntevillkor och redovisat samhällsnyttan av Skandias hälsoförsäkringar till kunderna i näringslivet och kommunerna.
Framförallt ligger det i tiden. I en idéskrift som jag gjort för den oberoende tankesmedjan Global Utmaning ”Hållbar ägararkitektur för Sverige” pekar jag på behovet av att den svenska marknadsekonomin ges bättre förutsättningar för att stödja både långsiktigt värdeskapande och en mångfald av ägarmodeller. Till dessa hör ömsesidiga ägarstrukturer som det som Skandia erbjuder.
I idéskriften, som är på 120 sidor och går att ladda hem gratis, tar jag upp problemet med att Sveriges ägandeformer är alltför baserade på gamla ideologiska strukturer som hämmar investeringar och tillväxt och social tillit. Jag pekar på att det behövs ett nytt samtal kring långsiktighet, hur inhemskt kapital kan stöttas tillsammans med det utländska och en öppenhet för fler former av ägande inom välfärdssektorn. Jag kallar det att gå i riktning mot en idéburen marknadsekonomi där den gamla svenska modellens byggsten av samförstånd växlas upp till en ny nivå.
Några av idéskriftens slutsatser som har tydlig bäring på Skandias framtida roll på den svenska sparmarknaden är att:
- Det behövs en pluralism i ägandeformer. Ingenstans i västvärlden är de idéburna, civilsamhället och de kooperativa sektorerna mindre som ägare. En jämförelse med Danmark visar att ideell sektor står för 14 procent av utbudet i välfärden, medan i Sverige äger ideell sektor endast tre procent. En större mångfald av ägarmodeller i välfärdssektorn skulle nyansera debatten om vinster i välfärd som lett till sviktande tillit till näringslivet. I förlängningen är det en demokratisk fråga där det ligger i politikernas intresse att möjliggöra för en mångfald av ägarformer att verka utifrån deras skilda förutsättningar. Sverige borde stötta personalägande i form av personalstiftelser och kooperativ, som finns sedan länge i USA och i flertalet länder i Europa. I England finns ömsesidiga organisationsstrukturer som driver både skolor och sjukhus.
- Det behövs en ny syn på aktiebolagets värdeskapande förmåga. Sverige behöver följa resten av världen och anpassa synen på vinstintresset i det publika aktiebolaget. Därför behöver vinst komma bort från ideologiska begrepp som vinstmaximering i endast aktieägarnas intresse till att bli till långsiktig vinst i samhällets intresse. Fler intressenter utöver aktieägarna måste få engageras i samband med uppköp. Men det betyder också att fler företag borde koncentrera sig på att formulera mål som pekar på vad verksamheten tillför samhället. Det klarar den framgångsrika holländska hygien- och livsmedelsjätten Unilever liksom den danska insulintillverkaren Novo Nordiskt. Båda har stabila och långsiktiga ägare, precis det som Skandia kan dra fördel av. Ambitionen mejlas ut i en färsk fallstudie framtagen vid Harvard universitetet där Skandias förmåga att skapa delat värde ”shared value”. Idéerna bakom delat värde har utvecklad av de kända Harvardstrategerna Mikael Porter och Mark Kramer. Skandiastudien har gjorts tillsammans med forskare från Örebro Universitet.
- Sverige måste våga premiera svenskt kapital. Idag prioriteras utländskt kapital framför det svenska, vilket skett i decennier. Det gäller allt från AP-fondernas och aktiefondernas ägarbegränsningar till olika former av ägarskatter som hindrar privat engagemang i näringslivet. Men att bara vara duktig på att attrahera utländskt kapital till börsen, nystartade bolag, välfärdssektorn och utköpssektorn har visat sig ohållbart. I grunden är det mesta av det utländska kapitalet flyktigt och i förlängningen leder det till en kapitalbrist som hämmar mångfald och tillväxt. Huvudkontor säljs ut och start-ups köps upp innan de hunnit växa i Sverige. Om Sverige inte tar till vara på det kapital som redan finns förankrat kommer svensk industri fortsätta att rationalisera sig till nedläggning. De ersätts inte av de små och medelstora företagen. Därför måste finansdepartementet öppna upp för pensionskapitalet till svenska infrastrukturinvesteringar och arbeta ännu mer för att få internationella skuldtäckningsregler mer förenliga med långsiktig hållbar kapitalförvaltning.
Skandia har, precis som Folksam och Länsförsäkringar, varit goda inspiratörer för mig i mitt arbete med idéskriften. Förhoppningen är att den ska ligga till grund för ett nytt ägarsamtal för Sverige. Jag tror att ett Skandia med förnyat självförtroende kan spela en roll i den processen.
Kommer Skandia att lyckas? Det kan vi förstås inte veta. I alla bolag med spritt ägande, och Skandia kan ses som ett sådant, finns en risk att tjänstemännen far iväg i annan riktning än vad ägarna vill. Klassisk bolagsstyrningsteori pekar på att tjänstemännen, och styrelsen, alltid har ett naturligt informationsövertag i bolag med distanserade småägare. Därför är det viktigt att Skandia i sin hållbarhetsredovisning och årsredovisning tydligt redovisar ekonomiska nyckeltal som gör det möjligt att jämföra Skandias utveckling både över tid och i relation till viktiga konkurrenter. Det här tog Kajsa Lindståhl, ledamot i fullmäktige, upp på stämman i samband med att hon presenterade fullmäktigs huvuddrag i Skandias reviderad ägarinstruktion. Skandia behöver dessutom arbeta fram ett sätt att på ett pedagogiskt sätt redovisa kostnaderna för olika risker, värdet av nytecknande försäkringskontrakt liksom hur överskottet fördelas rättvist mellan olika generationer av sparare.
På stämman sa ProSkandias ordförande Leif Hansson att Skandia borde arbeta för att få dubbelt så många att rösta i valet till fullmäktige nästa år. I år röstade 15 000 försäkringstagare. Det är en ganska modest målsättning, även om behovet av röster förstås är lågt så länge Skandia går bra. I sammanhanget kan påpekas att ProSkandia har ungefär 10 000 medlemmar.
Jag summerar genom att sticka ut haken med orden att åtminstone jag tror att det finns goda skäl att hoppas på att Skandia kan spela en viktig roll i Sveriges resa mot en idéburen marknadsekonomi. Den har ju bara precis börjat.
Samt, det här är den första krönikan på ProSkandias hemsida. Vill du också skriva en? Kontakta mig eller Leif Hansson via Skandias web.
Krönika av Sophie Nachemson-Ekwall
Doktor i bolagsstyrning på Handelshögskolan, ledamot i ProSkandia och fullmäktige.
Idéskriften ”Hållbar ägararkitektur för Sverige” finns att ladda hem gratis från Global Utmanings hemsida.
