Finansmarknadsminister Per Bolund har satt ner foten i den infekterade provisionsfrågan och tar bort up-front provisioner men låter provisioner som kan vara fördelaktiga för konsumenten vara kvar. Därmed går regeringen på ProSkandias linje och tar bort skadliga provisioner. Finansinspektionens önskan om totalförbud blir inte av.
”Det här är vad ProSkandia önskat och uppmärksammat finansministern på”, säger Harry Wide, tidigare aktuarie på Skandia och ledamot i ProSkandia. I höstas uppvaktade han finansdepartementet tillsammans med ProSkandias ordförande Leif Hansson och ledamoten Sophie Nachemson-Ekwall.
ProSkandias uppfattning är att s k beståndsprovisioner som utbetalas löpande under försäkringstiden bör vara tillåtna eftersom de främjar en bra kundvård. Därtill anser ProSkandia att s k fondrabatter som externa fondförvaltare betalar till fondförsäkringsbolagen för marknadsföring av deras fonder också borde vara tillåtna. En stor andel av fondförsäkringsbolagens intäkter består av fondrabatter. Frågan är alltså viktig för Skandia och många andra fristående fondförmedlare. Bedömningen från ProSkandia är att det ser ut som om både beståndsprovisioner och fondrabatterna får vara kvar i framtiden.
”Troligen har Per Bolund sett att alltför radikala åtgärder mot placeringsrådgivning skulle kunna skada den stora klassiska ”trygghetsrådgivningen” som tar sikte på förmånstagarförordnanden osv”, säger Harry Wide.
Diskussionen kring provisioner har sin upprinnelse i en rad nya bestämmelser om bl a provisioner som EU föreslår i direktivet om marknader för finansiella instrument (MIFID II) med tillhörande förordning (MIFIR) och Försäkringsdistributionsdirektivet (IDD), mer om dessa kan läsas i slutat av texten. Finansinspektionen ville gå längre medan regeringen gett besked den 23 maj att man fastnat för att nöja sig med samma miniminivåer som i direktiven.
De nya reglerna innebär alltså att något generellt förbud mot tredjepartsersättning eller provisionsförbud inte införs. Reglerna i MIFID II innebär dock att ett värdepappersinstitut som ger s.k. investeringsrådgivning om placeringar i individuella finansiella instrument på oberoende grund eller tillhandahåller portföljförvaltning inte får ta emot och behålla någon tredjepartsersättning. Dessa regler kommer alltså att gälla också för försäkringsbaserade investeringsprodukter, t ex fond- och depåförsäkringar. Finansdepartementet säger nej till utredningsförslagets hårda linje som förbjöd den oberoende rådgivaren att ta emot ersättning även om den gick vidare till slutkunden. Det kommer troligen inte att vara förbjudet för den oberoende rådgivaren att inom vissa ramar ge råd om egna produkter.
Regeringens utgångspunkt är att skapa likartade regler för all finansiell rådgivning till konsumenter både när det gäller finansiella instrument och försäkringsbaserade investeringsprodukter. Finansdepartementet markerar dock att vissa skillnader dock kan behöva göras för att effekterna ska bli rimliga.
Provisioner kommer bara att kunna tas emot om de är utformade för att höja kvaliteten på rådgivningen (MiFiD II) och utgår från konsumentens bästa. Om statsmakterna istället använder skrivningarna i IDD gäller i stället att provisioner kommer bara att kunna tas emot om de är utformade så att de inte sänker kvaliteten på rådgivningen.
FAKTA: MiFID II-direktivet riktar sig till värdepappersföretag. IDD är ett direktiv som riktar sig aktörerna på försäkringsmarknaden med en ”paketlösning” just för försäkringssidan. Direktiven är delvis överlappande och MiFID II får i vart fall indirekt betydelse för försäkringsprodukter för investeringsändamål. Grovt sett är IDD-direktivets regler mer liberala än MiFID II-reglerna. Bland annat undantas pensionsförsäkringar i IDD. I utredningen ”Värdepappersmarknaden, MIFID II och MIFIR” (SOU 2015:2) föreslogs att man i Sverige borde skärpa bestämmelserna angående provisioner utöver förslagen i MIFID II eftersom det är ett minimidirektiv vilket gör det möjligt.
