KRÖNIKA LEIF HANSSON: Vårt pensionskapital – en bortglömd tillgång?

Skandia och ägarintresset

Skandia ägs nu av oss försäkringstagare och försäkrade. Skandia styrs genom ett fullmäktige med ett relativt litet antal ledamöter, 21 stycken. Andra jämförbara fullmäktigeförsamlingar har bortåt hundra ledamöter. Detta innebär att ägarna till Skandia – vi försäkringstagare och försäkrade – har förhållandevis lätt att kommunicera med ledamöterna. I andra jämförbara ömsesidigt ägda livförsäkringsbolag utses vanligen ledamöterna via folkrörelseorganisationer som i Folksam där bara 5 ledamöter av 85 väljs av kunderna. I andra bolag sker nomineringarna genom olika former av ”intern rekrytering”. Här blir avståndet till ”de vanliga” kunderna långt.

Alla ledamöter i Skandias fullmäktige är nominerade och valda av kunderna i Skandia Liv – försäkringstagarna och de försäkrade – som också är Skandias ägare. I detta avseende liknar Skandia ett aktiebolag. Istället för att vara aktieägare så är det egenskapen av att vara försäkringstagare och/eller att vara försäkrad i livbolaget som konstituerar ägarskapet.

Det är detta som är unikt med Skandia. Direktkopplingen mellan väljare och de valda skapar en god grund för ett aktivt och engagerat ägarintresse.

Du är delägare till 578 miljarder kronor

Vid halvårsskiftet 2016 ägde kunderna i Skandia Liv ett samlat kapital i koncernen på 578 miljarder kronor, varav livbolagets traditionella förvaltning står för 389 miljarder. Det är sannolikt en ökad medvetenhet om detta ägarförhållande som gör att allt fler visar sitt intresse genom deltagande i ProSkandias medlemsmöten, seminarier och konferenser runt om i landet. Det rör sig nu om mellan 700 och 800 medlemmar årligen som kommer till våra möten.

Inom ProSkandia tror vi att detta intresse kan bli ännu större. Det förutsätter emellertid att fler blir medvetna om vilka stora kapital som finns i de egna pensions- och livförsäkringarna. Ett av de bärande motiven för ProSkandias omvandling 2006 från en aktieägarförening till en organisation för tillvaratagandet av försäkringstagarintresset i livbolaget var att – som man uttryckte det – ”de flesta av oss har sannolikt större kapital i våra pensionsförsäkringar än vad vi någonsin har haft i Skandiaaktier.”

Detta var sannolikt ett helt riktigt antagande. Man förundras också över den stora skillnaden i människors intresse mellan t.ex. värdena i bostadsrätter och villor i förhållande till intresset för det kapital man har i pensionerna. Det är avgrundsskillnader! Bostadsrätternas och villornas värde har man stenkoll på, men värdet i pensionerna är det få som ens har en susning om. Likväl kan det röra sig om belopp i samma storleksklass – ofta större – beroende på var i livet man befinner sig.

Om man äger en bostadsrätt eller villa kan man disponera över den på olika sätt. Man kan bygga om, renovera, genomföra olika standardhöjande åtgärder m m i det uttalade syftet att få något som passar ens egna boendepreferenser. Det de flesta inte är medvetna om är att man faktiskt kan styra över sitt eget försäkringskapital för att få lösningar som passar den egna livssituationen. Som tjänstepensionstagare och i än högre grad som privat pensionssparare har man stora möjligheter att bestämma över produktval, utbetalningstid, utbetalningsålder, traditionell livförvaltning eller fondförvaltning och också val av försäkringsgivare.

ProSkandias styrelseledamot Harry Wide, som är aktuarie till professionen, har tillsammans med ett par aktuariekollegor tagit fram tre exempel för att belysa detta. Alla exemplen har utgått från en över tid inflation på 2 %, en inkomstbasbeloppsökning på 2 % och en real avkastning på 3 %.

Alt. 1: Lön 30 000 kr per månad med en löneutveckling på 2 % per år.

Alt. 2: Lön 30 000 kr per månad med en löneutveckling på 2,78 % per år t o m 50 års ålder och därefter 2 %. Slutlön = 7,5 basbelopp.

Alt. 3: Lön 30 000 kr per månad. Löneutveckling 3,97 % t o m 50 års ålder. Slutlön = 10 inkomstbasbelopp, (58 100 kronor 2015).

Försäkringsvärdena i tabellen är nominella vid 65 års ålder.

Alt. 1                      Alt. 2                          Alt. 3

Inkomstpensionen består inte av ”riktiga pengar”. Denna del av den offentliga pensionen finansieras löpande via skatterna enligt principen – de som arbetar betalar för pensionärerna. Siffran för inkomstpensionen visar det kapital som skulle behövas om det var ”riktiga pengar”. Premiepensionen och tjänstepensionen består däremot av ”riktiga pengar”, som numera den enskilde kan bestämma hur och vem som ska förvalta dessa pensionstillgångar.

Som vi ser är det inga småpengar som vi själva har ansvaret för att förvalta. I exempel 1 är det 3 598 000 kronor, i exempel 2 blir det 4 031 000 kronor och i exempel 3 blir summan 6 792 000 kronor. Pensionskapitalet är dessutom garanterat inte belånat. Man får inte belåna sitt pensionskapital enligt svensk skattelagstiftning. Däremot finns det en latent skatteskuld – pengarna inkomstbeskattas när pensionen betalas ut. Det gäller även inkomstpensionen.

Som var och en kan se är exemplen inte på något sätt extrema och uppräkningsfaktorerna konservativt uppskattade. Som jämförelse kan nämnas att Skandias avkastning de senaste 5 åren överstiger 7 % i genomsnitt per år.

Du som har egna privata pensioner kan själv enkelt få fram aktuella kapitalbelopp och addera till det exempel som du tycker ligger närmst din egen situation och därigenom få en känsla för i vilket härad dina egna pensionstillgångar kan ligga. Om du vill veta mer om hur det ser ut specifikt för dig själv – gå in på www.minpension.se.

Denna krönika har sin upprinnelse i ett samtal med en av mina barns kompisar – nu i ungefär 45-års åldern – som ondgjorde sig över hur någon känd direktör hade fått stora avgångsvederlag. Och, som hon sa: ”dessutom en pension på 8 miljoner”. Ja, sa jag, det låter mycket, men du glömmer att de 8 miljonerna ska fördels på ca 20 år och han har haft en ganska bra lön. Men, fortsatte jag, hur stort kapital tror du att du själv kommer att ha när du vill gå i pension vid t.ex. 65 år? Det hade hon ingen aning om och blev nästan mållös när vi efter en enkel räkneoperation kom fram till att det sannolikt minst kunde röra sig om fem till sex miljoner!

Mot denna bakgrund och dessa förhållandevis normala exempel förefaller det extra märkligt att det inte uppstått någon ”Försäkringstagarnas Riksorganisation” med ett renodlat försäkringstagarintresse utan koppling till något specifikt bolag eller annat branschintresse.

ProSkandia liknar en sådan organisation. ProSkandia har startat på medlemmarnas initiativ och ProSkandia finansieras genom medlemsavgifter. Vi har två ben för vår verksamhet, dels att hålla koll på Skandias skötsel och utveckling, dels att ta tillvara de försäkrades och försäkringstagarnas röst i det offentliga samtalet om villkoren för människors pensionssparande. Man ska på rimliga villkor kunna komplettera pensioner och andra personförsäkringar om man under livet t.ex. inte har haft tjänstepension, fått sena karriärlöner eller av någon anledning misslyckats med sin förvaltning av det egna pensionskapitalet.

Även om ProSkandia försöker fånga frågor som är viktiga för Skandias försäkringstagare är det uppenbart att de åsikter som vi för fram i debattartiklar, vid uppvaktningar av regeringsföreträdare och myndigheter och vid konferenser och seminarier har bäring på försäkringstagarintressen också i andra bolag som arbetar på liknande sätt och som konkurrerar med Skandia.

Leif Hansson

Ordförande i ProSkandia

Vill du också skriva en krönika? Utrymmet är öppet för alla medlemmar och ska handla om någon frågeställning som intresserar oss alla. Kontakta i så fall Sophie Nachemson-Ekwall. snachekw@gmail.com