För närvarande är det stort fokus på pensionsfrågorna. Det går knappt att öppna en tidning i dag utan att mötas av artiklar eller konferenser av olika slag som handlar om pensioner. ProSkandia har bett Harry Wide, fd chefsaktuarie på Skandia och ledamot i ProSkandias styrelse, att skriva en krönika för att reda ut var myndigheterna och arbetsmarknadens parter står i dag i pensionsfrågan. Harry Wides budskap är klart: Ingen kan längre blunda för att de pensioner som vi får från det offentliga pensionssystemet successivt minskar som andel av utbetalda löner. Antalet fattigpensionär har också ökat kraftigt under senare år. Därför kommer svenskarnas pensionsålder snart att höjas. Ett längre arbetsliv väntar de yrkesverksamma.
1. Det system vi har idag
Det pensionssystem vi har i dag beslutades 1994 och började gälla 2001 eftersom det då gällande ATP-systemet bedömdes vara ekonomiskt ohållbart på sikt. Det offentliga pensionssystemet består av två delar nämligen inkomstpensionen och premiepensionen. Inkomstpensionen finansieras med en avgift på 16 procent som sätts av till individuella ej fonderade konton. Indexering sker med den genomsnittliga löneutvecklingen. Premiepensionen finansieras med en avgift på 2,5 procent som fonderas i individuellt valda fonder. Någon avkastningsgaranti finns inte utan tillväxten baseras på de individuella fondernas avkastning.
Någon fixerad pensionsålder finns inte i nuvarande system, man kan gå i pension när man själv önskar det, lägsta tillåtna pensionsålder är dock 61 år. Det gamla ATP- systemet är under utfasning, personer födda mellan 1938 och 1953 får en gradvis minskande andel ur detta system, s k tilläggspension. Det finns heller ingen övre gräns för när premiebetalningarna till inkomst- och premiepensionssystemet upphör, så länge man fortsätter arbeta betalas alltså nya premier till systemet.
För att garantera alla pensionärer en skälig inkomst har ett grundskydd införts. Det gäller exempelvis för dem som av olika anledningar haft en låg eller ingen inkomst så att de inte blir beroende av ekonomiskt bistånd. Grundskyddet är inkomstprövat och kan tidigast utgå från 65 års ålder och består av garantipension och bostadstillägg till pensionärer (BTP). För personer med få bosättningsår eller höga boendekostnader finns dessutom äldreförsörjningsstöd (ÄFS) och särskilt bostadstillägg till pensionärer (SBTP). Full garantipension kräver 40 års bosättning i Sverige. Viktigt att notera är att garantipensionerna indexeras med konsumentprisindex och alltså inte med löneindex.
Till de offentliga pensionerna tillkommer tjänstepensioner som på lite sikt förväntas stå för 11 procent av alla pensionsutbetalningar och privata pensioner som i dag står för ca 7 procent av pensionsutbetalningarna. Andelen tjänstepensionsutbetalningar förväntas öka framöver medan de privata pensionerna minskar p g a den slopade avdragsrätten.
I dag upphör rätten till sjuk- och aktivitetsersättning vid 65 års ålder. Detsamma gäller för arbetslöshetsförsäkringen, den upphör helt vid 65 års ålder och reduceras om man börjat ta ut allmän eller avtalad ålderspension. Även rätten till sjukpenning upphör med vissa undantag vid 65 års ålder.
2. Problem och brister i nuvarande pensionssystem
Det nuvarande pensionssystemet har ett par stora problem som kommer att förvärras om inget görs. Ett stort problem är att den relativt snabbt ökande medellivslängden gör att ålderspensionen som andel av utbetald lön förväntas minska framöver. Årskullen född 1946 fick ca 66 procent av sin lön inkl. tjänstepension i pension medan motsvarande procentsatser för de som är födda 1990 förväntas bli ca 52 procent. I framtiden kommer alltså pensionerna som andel av den tidigare lönen att minska drastiskt och ligga långt från den målsättning som gällde då pensionssystemet beslutades 1994. Det är viktigt att poängtera att systemet i sig är ekonomiskt robust eftersom en löpande anpassning m h t den ökande medellivslängden sker genom det s k delningstalet som används då nya pensioner beräknas. Via balanseringen som sänker utgående pensioner och pensionsbehållningarna om tillgångarna understiger skulderna i systemet säkerställer man också att systemet aldrig är underfinansierat.
Det andra stora problemet rör garantipensionerna. En tredjedel av alla nyblivna pensionärer, hälften av alla kvinnor, får i dag garantipension. Klyftan mellan utgående garantipensioner och inkomstpensioner vidgas hela tiden eftersom garantipensionerna räknas upp med konsumentprisindex med inkomstpensionerna räknas upp med löneindex. Vid årsskiftet 2016/2017 räknades t ex garantipensionerna upp med 1,1 % medan inkomstpensionerna räknades upp med 2,2 %.
3. Vad händer om inget görs i nuvarande pensionssystem?
Om inga justeringar av nuvarande system görs kommer framförallt de som är yrkesaktiva i dag att drabbas av en allt lägre pension i förhållande till sin tidigare lön som redan framhållits. Men det är inte bara de som drabbas, även dagens pensionärer kommer att drabbas av att den s k bromsen slår till allt oftare. Den har redan slagit till tre gånger mellan 2005 och 2015 med sänkta pensionsutbetalningar som en konsekvens av att systemets tillgångar understigit skuldsidan. Detta som en följd av lägre intäkter på grund av färre arbetade timmar och lägre kapitalavkastning än förväntat. Prognosen är att den kommer att slå till allt oftare i framtiden i takt med att antalet pensionärer och den förväntade medellivslängden ökar. De närmaste tjugo åren väntas antalet personer äldre än 65 år öka med 600 000 personer medan antalet yrkesaktiva bara ökar med 150 000. Mellan 1994 då pensionsreformen beslutades och år 2009 ökade medellivslängden med två år. Fram till 2050 förväntas den öka från 79,5 till 84,2 för män och för kvinnor från 83,5 till 86,5. I dag går det ungefär 30 pensionärer på 100 personer i åldern 20–64 år. Om 30 år kommer antalet att öka till 40 per 100 vilket innebär att den s k försörjningskvoten blir allt mer ogynnsam.
Den negativa utvecklingen är redan kännbar för det svenska samhället. EUs statistikmyndighet Eurostat har räknat ut att andelen fattigpensionärer ökat från 10 procent till 18 procent mellan 2005 och 2015; i antal räknat från 148 000 till 355 000 seniorer. Gränsen för när en pensionär räknas som fattigpensionär i detta sammanhang är 12 100 kronor i månadsinkomst brutto. Medan antalet ökar i Sverige så minskar den i våra grannländer Danmark, Finland, Island och Norge.
3. Förslag om höjda åldersgränser
Den bistra sanningen är att om vi vill göra något åt de ovan beskrivna problemen finns det bara två lösningar. Antingen höjs avgifterna till pensionssystemet eller också höjs pensionsåldern eventuellt kombinerat med åtgärder för att tidigarelägga inträdesåldern i arbetslivet.
Politikerna har ansett att det är omöjligt att höja avgifterna, återstår då att höja pensionsåldern. Den stora pensionsåldersutredningen ”Längre liv, längre arbetsliv” SOU 2013: 25 föreslog att pensionsåldern borde anpassas till den förväntade ökningen av medellivslängden på så sätt att en riktålder för ålderspensionen skulle införas. Varje ny generation skulle få en egen riktålder där hänsyn skulle tas till den förhöjda medellivslängden. Ett års höjning av medellivslängden skulle motsvaras av 8 månaders höjning av riktåldern. Den behövliga pensionsåldern uppskattades till 65 år och 9 månader för en person född 1945 medan den för en person född 1995 uppskattades till 68 år och 10 månader. Den genomsnittliga tiden som pensionär skulle med detta synsätt vara mellan 18 och 19 år.
I övrigt föreslogs att den lägsta pensionsåldern skulle höjas från 61 till 63 år och att den tidigaste tidpunkten för uttag av tjänstepensioner och privata pensionsförsäkringar skulle höjas från 55 till 62 år.
Utredningsförslaget möttes av starka invändningar från bl a fackligt håll och har inte genomförts.
Under förra året tillsattes en ny utredning av riksdagens pensionsgrupp, under ledning av Göran Hägglund och Göran Johansson. Utredningsförslaget som presenterades hösten 2016 byggde i allt väsentligt på pensionsåldersutredningens förslag även om man denna gång också lade vikt vid att undersöka om man kunde tidigarelägga inträdesåldern i arbetslivet. Utredningen pekade på att förslaget skulle kunna börja genomföras år 2020 förutsatt att riksdagen godkände det under denna mandatperiod. Denna gång har insikten om att något faktiskt måste göras sjunkit in bl a hos de fackliga organisationerna. Tolv organisationer står bakom förslaget, medan Svenskt Näringsliv valt att avstå.
4. Nödvändiga förändringar i andra system
Trots vissa genomförda förändringar, t ex ändrades Lagen om anställningsskydd (LAS) redan 2002 så att den gäller till 67 års ålder, så har både den faktiska pensionsåldern, f n 64,5 år, och utträdesåldern, f n 63,8 år, från arbetsmarknaden legat kvar på ungefär samma nivåer under den senaste tioårsperioden. Om Göran Hägglunds och Göran Johanssons förslag om den höjda riktåldern genomförs kräver det en del anpassningar i befintliga transfereringssystem. Enligt deras förslag ska LAS åldern höjas till 69 år. Även åldern för rätten till garantipension behöver anpassas till den nya riktåldern, förslaget är att den i ett första steg höjs till 66 år. Detsamma gäller då rätten till sjuk- och aktivitetsersättning där slutåldern också höjs till 66 år i ett första steg. Även rätten till sjukpenning skulle komma att påverkas.
Ett speciellt problem gäller tjänstepensionerna som ju står för en stor och växande andel av pensionsutbetalningarna. För de allra flesta tjänstepensionslösningar gäller att premier betalas till 65-årsdagen, ett undantag gäller det kommunala området där premiebetalningen fortsätter för de individer som väljer att jobba efter det att de fyllt 65 år. För de fackliga organisationerna gäller det alltså att säkerställa att premier till tjänstepensionerna inbetalas åtminstone fram till riktåldern.
Det nya pensionssystemet har inte levt upp till de förväntningar man hade då det beslöts 1994. Pensionen som andel av utbetald lön minskar drastiskt och andelen fattigpensionärer ökar. Detta riskerar att rasera tilltron till systemet och krav kan komma att ställas på ändringar och kompletteringar som river ned grunderna för pensionsreformen. Därför är det viktigt att riksdagen och Pensionsgruppen agerar för att säkerställa att pensionerna i framtiden ligger på eller i närheten av den nivå som gällde då beslutet om pensionsreformen togs.
Källor: Pensionsmyndigheten, ”Ekonomiska effekter av ett lägre arbetsliv” Socialdepartementet DS2014:12, Regeringskansliet SOU 2012:28 och SOU 2013:25 och SPF Seniorerna.
Vill du också skriva en krönika? Utrymmet är öppet för alla medlemmar och ska handla om någon frågeställning som intresserar oss alla. Kontakta i så fall Sophie Nachemson-Ekwall. snachekw@gmail.com
