En gissning är att socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi bidrog till att ordförande Hans G Svensson kunde hälsa hela 150 deltagare välkomna till ProSkandias fördjupningsseminarium den 5 februari.
Seminariet gick under rubriken ’Kan vi lita på det nya pensionssystemet?’, vilket var en fråga som Ardalan Shekarabi och de två ytterligare talarna – Mikael Westberg och Mojtaba Ghodsi – försökte ge svar på. Se seminariet i efterhand om du inte hade möjlighet att vara med.
Socialförsäkringsministern konstaterade att det finns ett antal anledningar till att diskussionerna om pensionssystemet tagit fart.
– I Pensionsgruppen antar vi ett kritiskt perspektiv, vilket inte innebär att vi har en en negativ syn på nuvarande pensionssystem. Däremot vill vi ta fram och analysera de brister som finns. Vi är sex partier som står bakom tidigare överenskommelser och varit med om att bygga upp pensionssystemet. Jag kan bara konstatera att de två partier (V och SD) som står utanför Pensionsgruppen, idag har ca 35 procent i opinionsundersökningarna. Då är det viktigt att vi andra sex partier tar initiativet.
Tre fokusområden
När man studerar det nuvarande pensionssystemet är det, enligt statsrådet, tre fokusområden som man bör titta särskilt på. Det första av dessa handlar om respektavståndet.
– Med det menar jag att det är ett för lite avstånd mellan det belopp man får i form av garantipension och det belopp som den får som arbetat ett helt yrkesliv. Och det är en relevant politisk frågeställning.
Det andra fokusområdet handlar om att pensionerna är otillräckliga, dvs. det är viss skillnad mellan de förväntningar på beloppen som byggdes upp på 1990-talet och dagens verklighet. Tittar man på fattigdomsbegreppet, är den absoluta fattigdomen (inkomst/tillgångar under en bestämd nivå) enligt EU, för Sveriges del liten. Däremot är det som kallas relativ fattigdom (enskilda individers upplevelser av fattigdom, t.ex. upplevda löneskillnader) hög bland ensamstående i Sverige och då särskilt bland ensamstående kvinnor. Ardalan Shekarabi tror för sin del att den här frågan kommer att öka i betydelse.
Fokusområde nummer tre gäller orättvisa pensionsåldrar. Socialförsäkringsministern pekade på hur den frågan kom att få stor betydelse i den senaste danska valrörelsen och präglades av ett moraliskt perspektiv. ”Ska vi ha samma pensionsålder för alla?”
– Vi har kunnat konstatera att medellivslängden ökar med 3,5 timmar varje dygn eller 1 år vart sjunde år. Det är snabbare än vad vi 1994 trodde att det skulle bli. Då var prognosen att medellivslängden 2015 skulle ha ökat med ett år – i själva verket blev det 2½ år. Det är bakgrunden till att de sex partierna slutit en överenskommelse om höjda åldersgränser, säger statsrådet och pekar på att höjningen av åldern för garantipension nog är det som kommer att väcka mest diskussion.
Svårt att få sjukersättning
Han pekar också på att Sverige tidigare varit ett föregångsland när det gäller socialförsäkringar. Idag är regelverket mycket restriktivt och det är oerhört svårt att få sjukersättning (som ersatte det som tidigare kallades sjukpension). Inte minst är det värk efter ett långt och ofta tungt yrkesliv som skapar problem för dem som ännu inte kan få del av pensionssystemet, eftersom det inte finns några särregler för äldre personer.
En annan aspekt är frågan om återstående levnadsår för personer över 65 år, med olika utbildningar. Här finns skillnader som måste tas med i den fortsatta diskussionen, liksom det faktum att yngre personer som vidareutbildar sig kommer allt senare ut i jobb efter studierna, menar Ardalan Shekarabi. Svenska yngre ligger långt efter övriga länder i Europa.
Han tog också upp tjänstepensionerna, som han anser bidrar till ojämlika pensioner.
– Vi ska inte påverka avtalsförhandlingarna, men vi måste ta hänsyn till tjänstepensionerna när vi tittar på bristerna i nuvarande pensionssystem. Även frågan om ett förenklat privat pensionssparande måste lyftas. Överhuvudtaget måste vi fördjupa oss i alla dessa frågor och sedan kunna ge politiska svar. Lyckas vi med det, kan vi öka förtroendet för pensionssystemet, sa socialförsäkringsministern avslutningsvis.
Behov av förändringar
Därefter trädde Mikael Westberg, som precis utrett hur det nya PPM-fondtorget ska se ut och hur premiepensionssystemet kan reformeras, upp på scenen.
– Premiepensionen har funnits i i tjugo år. Erfarenheter och insikter från hur systemet fungerar, har visat på ett behov av förändringar. Med anledning av den akuta frågan i spåren av ett antal skandaler bland fondbolag, genomfördes 2017 ett första steg med övergångsvisa åtgärder för ett tryggare fondtorg.
Nu står genomförandet av steg 2 för dörren, i och med Mikael Westbergs utredning ”Ett bättre premiepensionssystem” (SOU 2019:44).
– Det har visat sig vara svårt för individen att fatta beslut om sitt fondval. Staten måste därför ta ett tydligare ansvar för själva valmiljön, samtidigt som risken kvarligger hos individen.
Rätt för enskilda att välja fond
Målet för premiepensionsystemet är att det under sparandetiden ska vara en avkastning som är tydligt högre än förändringen av inkomstindex, men utan garantier för avkastningen
Under utbetalningstiden ska systemet leverera en premiepension med låg volatilitet och med beaktande av den återstående spartiden. Rätt för enskilda att välja bland upphandlade privata fonder på ett fondtorg slås också fast.
– Under sparandetiden kan man tänka sig variationer i avkastningen, men under utbetalningsperioden måste det råda stabilitet. Förvalet (AP7 Såfa) är utgångspunkten, men det ska råda valfrihet när det gäller val av fonder. Det innebär att om man vill välja själv, ska man få göra det – och då inte bara indexfonder, utan även andra alternativ för den som är intresserad. Samtidigt ska man kunna känna sig trygg med förvalet.
Viktigt med legitimitet i systemet
Seminariet avslutades med att kommunikationschef Mojtaba Ghodsi på Skandia också tog sig an frågan om vi kan lita på pensionssystemet.
– Eftersom det är svårt att planera för en pension som faller ut om fyrtio år, är det viktigt att det finns en legitimitet i systemet. Dels gäller det att ha ett skydd mot att vi försätter oss själva i fattigdom när vi blir gamla, dels måste man skydda stat och kommande
generationer från försörjningskrav från de äldre.
Under senare år har statens ansvar minskat i förhållande till det privata ansvaret när det gäller pensionssystemet.
– Mitt ansvar som individ blir allt viktigare, t.ex. att välja rätt arbetsgivare, påpekade Mojtaba Ghodsi.
Skandia gör undersökningar bland kunderna. Där visar det sig att många har förväntningar på att pensionen ska bli 75-80 procent av slutlönen – något som ligger långt från verkligheten.
En annan aspekt är att ca 10 procent av arbetstagarna inte omfattas av kollektivavtal och därför kan ha otillräcklig tjänstepension. Det gäller t.ex. konsulter, egenföretagare och gig-företag, där man hoppar mellan olika uppdrag.
– På Skandia möter vi detta med förslaget om införande av Allemanspension, vilket vi driver genom opinionsbildning. Enligt vårt förslag ska sparandet ske genom att premier från skattade pengar sätts in i en försäkringslösning, som sedan ger samma villkor som för tjänstepensioner, sa Mojtaba Ghodsi till sist.
