Under det senaste året har Skandia vid fyra tillfällen genomfört kraftiga höjningar av återbäringsräntan under vissa månader och på så sätt tillfört betydande extra återbäringsbelopp till de försäkrade i Skandias Livbolag med traditionellt förvaltad försäkring.
Denna krönika är ett försök att översiktligt ge en kortfattad bild av principerna och tekniken för Skandias återbäringstilldelning och beskriva bakgrunden till varför man höjt återbäringsräntan kraftigt under kortare tidsperioder. Krönikan baseras på material jag fått av Skandias produktchef Daniel Höök, som jag också samarbetat med då jag skrivit krönikan.
Tekniker för återbäringstilldelning
Skandia tillämpar tre olika tekniker för tilldelning av återbäring.
1. Retrospektivreservmetoden
Detta är den helt dominerande metoden för återbäringsberäkning. Den innebär att kundernas försäkringskapital beräknas och jämförs med bolagets tillgångar. Eventuella överskott eller underskott fördelas därefter med återbäringsräntan. Det är en preliminär fördelning som inte innebär någon garanti. Metoden används för privata pensions- och kapitalförsäkringar med inslag av sparande (sparförsäkringar) och för premiebestämda tjänstepensioner. Premiebestämda tjänstepensionsförsäkringar är försäkringar där pensionsutbetalningarna i huvudsak baseras på storleken av inbetalda premier och den återbäringsränta som fördelats under sparandetiden. Utbetalningsbeloppen i förhållande till slutlönen före pensioneringen är alltså inte garanterade. I dag gäller för så gott som alla nya pensionsavtal på arbetsmarknaden att de är premiebaserade.
2. Pensionstilläggsmetoden
Denna metod används för kollektivavtalade förmånsbestämda pensioner för försäkringsanställda inom ramen för FTP2 och för arkitekter och ingenjörer som följer ITP2. Återbäring fördelas genom att värdesäkra intjänade pensionsrätter eller pensionsutbetalningarna motsvarande årets inflationstakt. Normalt är inte denna värdesäkring utlovad i kollektivavtalet men det finns en stark strävan att upprätthålla ett inflationsskydd. Förmånsbestämda pensioner är sådana pensioner där storleken på utbetalda pensioner i förhållande till t ex slutlönen före pensionering är bestämd i kollektivavtalet.
3. Riskförsäkringar
Här handlar det om försäkringar utan inslag av sparande som ger skydd vid t ex dödsfall eller sjukdom. Återbäringen utbetalas i regel i form av en premiesänkning, d v s en rabatt.
Denna krönika baseras enbart på retrospektivreservmetoden, eftersom den är den i särklass vanligaste.
Ordinarie återbäring och under det senaste året fördelad extra återbäring
Den ordinarie återbäringsräntan är 5 procent sedan 1 mars 2021. Den gäller för alla försäkringstagare för vilka retrospektivreservmetoden tillämpas och innebär att deras försäkringskapital tillförs 5 procent i form av återbäring på årsbasis.
Under året har en extra återbäringstilldelning gjorts vid fyra tillfällen under året, nämligen under februari, april, juni och september. De tillförda preliminära återbäringsbeloppen till kunderna under dessa perioder är 7, 16, 8 respektive 14 miljarder. Sammanlagt handlar det alltså om 45 miljarder kronor.
Tilldelningen har gjorts på så sätt att återbäringsräntan höjts kraftigt under några dagar de aktuella månaderna.
Resultatet av den höjda återbäringsräntan är att det försäkringskapital kunderna haft vid ingången av berörda månader växt med 1,6 %, 3,7%, 1,7% respektive 3,0% under månaden före skatt och avgifter. Totalt summerar sig tillväxten av försäkringskapitalet som ett resultat av de återbäringsräntor som tillämpats under årets första nio månader till 12,5% före skatt och avgifter. Nämnas kan att det i det närmaste motsvaras av kapitalavkastningen om 13% bolaget haft på sina tillgångar.
Bakgrund till den valda metoden med kortvarigt höjda återbäringsräntor
Varför har man då valt att under en kort period fördela stora belopp till försäkringstagarna med tillfälligt höjda återbäringsräntor? Alternativet till den valda metoden är att höja återbäringsräntan tills vidare vilket tillämpas av andra bolag.
Skälet till den valda metoden är att man velat gynna sina gamla försäkringstagare som sparat länge och troget i sina försäkringar och byggt upp det försäkringskapital som förvaltas av Skandia. Den tillfälligt höjda återbäringsräntan publiceras först i efterhand då den extra tilldelningen av återbäringsmedel avslutats. Om man i stället valt en metod med en höjning av återbäringsräntan tills vidare relativt kraftigt skulle det kunna gynna nya försäkringstagare på de gamlas bekostnad eftersom de skulle kunna få en hög avkastning på stora nyplacerade premier utan att ha bidragit till avkastningens uppkomst.
Hur uppstår överskott och hur fördelas det?
Överskott uppstår då värdet på Skandias tillgångar överstiger det man garanterat försäkringstagarna.
Att det blir så kan bero på
- Den verkliga avkastningen på tillgångarna överstiger den antagna
- De försäkrades livslängd avviker från den antagna
- Färre försäkrade bli sjuka än vad som antagits
- Bolagets omkostnader understiger de antagna
Uppkomna överskott utjämnas över tiden innan de tilldelas de försäkrade i form av återbäringsränta. Utjämningen görs normalt över en treårsperiod.
Principen för återbäringstilldelningen är att försäkringarna preliminärt tilldelas återbäring i förhållande till hur stort bidrag de lämnat till det totala överskottet.
Viktigt att notera är alltså att den tilldelade återbäringen är preliminär och kan sänkas om Skandias rörelseresultat är negativt, då görs en s k reallokering. Det innebär att man strängt taget kan vara helt säker på att få den preliminärt tilldelade återbäringen först då utbetalningen görs.
Hur ofta beräknas återbäringsräntan?
Varje månad görs en ny återbäringsränteberäkning. Tillämpad återbäringsränta och en del andra uppgifter finns tillgängliga på skandia.se/nyckeltal.
Återbäringsräntans beroende av Skandias konsolideringspolicy
Det främsta målet med konsolideringspolicyn är att jämna ut kapitalavkastningen över tid och på så sätt i möjligaste mån säkerställa en jämn och stabil avkastning på kundernas försäkringskapital.
I detta syfte mäter man löpande den s k kollektiva konsolideringsgraden. Den mäter för aktuell verksamhet förhållandet mellan bolagets tillgångar och värdet av det försäkringskapital som preliminärt fördelats till kundernas försäkringar. Störst påverkan på den kollektiva konsolideringsgraden har bolagets kapitalavkastning. En kollektiv konsolideringsgrad om 100 procent innebär att tillgångarna exakt matchar storleken på försäkringskapitalet. Ett värde under 100 procent innebär att bolagets tillgångar understiger försäkringskapitalet och på motsvarande sätt innebär ett värde över 100 procent att värdet på tillgångarna överstiger försäkringskapitalet.
Överskott och underskott fördelas med hjälp av återbäringsräntan. Den beräknas som tidigare nämnts varje månad. Ett överskott innebär att det kan finnas utrymme att höja återbäringsräntan medan ett underskott kan medföra att den behöver sänkas. Vid den månadsvisa beräkningen av återbäringsräntan utgår man dels från den aktuella kollektiva konsolideringsgraden och dels från prognoser om den framtida kapitalavkastningen.
Enligt konsolideringspolicyn bör den kollektiva konsolideringsgraden ligga mellan 95 och 115 procent.
Om den avviker från detta intervall med högst 5 procentenheter och avvikelsen är bestående bör en allokering (tilldelning av återbäringsmedel till försäkringskapitalet) vid överskott respektive en reallokering (återtag av medel från försäkringskapitalet) vid underskott genomföras inom 12 månader. Vid tillfälliga avvikelser görs ingen allokering eller reallokering.
Om avvikelsen överstiger 5 procentenheter ska en allokering respektive en reallokering göras snarast möjligt.
Om den kollektiva konsolideringsgraden varit lägre än 100 procent under mer än tre år ska en reallokering göras så den uppgår till 105 procent.
En allokering innebär att pengar tillförs kundernas försäkringskapital. Därmed kan alltså den kollektiva konsolideringsgraden sänkas till önskad nivå. En reallokering innebär att medel tas från försäkringskapitalet och därför kan den höjas till en lämplig nivå.
Avgiftssänkning för 250 000 tjänstepensionskunder
Nästan 250 000 kunder med tjänstepensionssparande i Skandia får sänkta avgifter med cirka 40 procent från den 1 december. Sänkningen gäller inbetalningar till tjänstepensionsförsäkringar med traditionell förvaltning (ej fondförsäkringar) gjorda fram till juni 2009. Dessa kunder har ett försäkringskapital uppgående till ca 94 miljarder kronor.
Sänkningen åstadkoms genom att den årliga avgiften på sparandet sänks från i genomsnitt 0,6 procent på försäkringskapitalet till 0,35 procent. För en kund med ett sparande på 200 000 kronor innebär det en årlig avgiftssänkning om 500 kronor. Avgiftssänkningen beräknas totalt uppgå till 237 miljoner kronor årligen.
Avgiftssänkningen motiveras med en bra avkastning på försäkringskapitalet och resultatet av en genomgång av de administrationskostnader man har för denna grupp.
Redan 2011 gjordes en motsvarande genomgång och sänkning för i huvudsak privata försäkringar med försäkringar totalt värda ca 100 miljarder kronor.
Avgiftssänkningen är en illustration till att det finns andra metoder än att höja återbäringsräntan för att gynna kundernas försäkringssparande, om medel genererade av en bra avkastning och lägre förvaltningskostnad än den antagna finns tillgängliga.
Harry Wide, styrelseledamot ProSkandia
